Panikar

För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag brukar känna dagarna/dagen innan nyår och min födelsedag och att jag ha smått panik för att det känns som att jag inte gjort allt jag velat göra och så vidare. Jag har den känslan nu och vet att nästkommande år kommer gå lika bra som föregående, kanske till och med ännu bättre.
Under mitt år som 18 kommer jag börja mitt sista år på gymnasiet, jag kommer spendera endast ett år till med finaste klassen, jag kommer gå på balen(som jag har drömt om sen jag var liten) och ta studenten. Jag kommer ta körkort och kunna ta mig vart jag vill när jag vill. Jag kommer få känna på hur det är att ha mer frihet än någonsin då jag kommer kunna göra som jag vill. Känns lite konstigt måste jag erkänna, men det kommer nog gå bra - hoppas jag. Nu kommer Viktor och säger att jag kommer närmare döden med, nu känns det ju mycket bättre....
Usch, jag hatar den här känslan. Jag har haft den sen jag var liten och kommer förmodligen inte bli av med den på väldigt längre. Men man tycker ju att jag kanske borde lära mig att det inte är någon fara.

Såhär såg jag ut för ungefär ett år sedan. :)

Jag tror att jag ska försöka leta balklänningar för att få mig själv på andra tankar. ;)

// Ottilia :)