När något tar slut

Hej på er. :) 

I fredags jobbade jag mitt sista arbetspass på Elgiganten. Jag hade lovat att jag skulle baka och ta med mig och jag bjöd på chokladmuffins & citronkladdkaka som båda blev mycket uppskattade. :) Jag har var superglad hela dagen och när det var dags för lunch fick jag blommor av kollegorna och tårarna var inte långt borta. Jag fortsatte resten av dagen som vanligt och lite senare under eftermiddagen kom Lussan, som var ledig, in med ännu en blombukett till mig. Precis som den andra var denna också från allihop. Jag hade verkligen inte väntat mig något sådant över huvud taget så jag blev ännu gladare(om det nu var möjligt) och gick som på moln resten av dagen. När det var dags att gå hem vid halv sex gick jag en runda och kramade om alla som jobbade och tackade för mig. Det var mycket jobbigare än jag trodde att det skulle vara och då kunde jag inte hålla tårarna borta längre. Jag kände mig så löjlig som stod där och grät och Robin tröstade mig med att de fanns bara 200 meter bort om jag saknar dem någon gång. Sen gick jag hem med blandade känslor. Upprymd över hur fina människor jag har jobbat med de senaste åren, ledsen för att jag inte ska jobba mer med dessa och förväntansfull över att jag hade ett nytt spännande jobb som väntade om bara några dagar. Carola, som blir min nygamla chef(hon har ju varit min chef på Elgiganten sen jag började och ska nu bli min chef på XXL med), var och lämnade lite underlag som jag skulle läsa tills idag sa att hon tyckte att det skulle bli skönt att få mig tillbaka igen. :)
På fredagskvällen kom också lillasyster hem till mig och vi hade fredagsmys. :)

Den här helgen kan man säga att jag har varit emellan jobb och jag har sovit en hel del, vilket verkar ha varit välbehövligt, och så var jag på 80-årskalas för morfar igår kväll. :)

Ikväll åker vi till Stockholm och imorgon börjar vår första arbetsdagen på XXL, äntligen! :D

// Ottilia :)

Skottland del 2

Hej på er. :) 

LÖRDAG
Madde & jag vaknade tidigt och hon försvann fortare än kvickt bort till kyrkan för att de väcka de som sovit där över natten. Jag hade inte riktigt lika bråttom och låg kvar i sängen en stund till innan jag också gick upp och gick bort till kyrkan med allt jag kunde få med mig. Jag tog en titt på hur det såg ut i kyrkan och sedan satte Malin och jag upp vimplar och ballonger överallt. :) Sedan var det dags att få hår och smink fixat, Fatima fixade mitt smink och Madde hade hyrt in en frisör som fixade allas hår. Vi pratade, åt frukost, fixade oss och lyssnade på ABBA fram tills att det var dags att ta på sig klänningarna och vi var alla klara vid tio i 1. Ceremonin skulle börja klockan 1 men det blev lite försenat för att den ena ringen saknades, haha! Som tur var visste Geoffs pappa vart den fanns så han åkte och hämtade den och vi fick snällt stå och vänta tills ringen fanns på plats. ;) Sedan var det dags att gå ner till kyrkan och vi grät redan innan vi kom in i kyrkan. Allt var så perfekt - kyrkan, blommorna, klänningarna, platsen och så brudparet förstås! Det var overkligt när musiken väl sattes igång och det var dags att gå ner till altaret. Vi grät när Madde kom tillsammans med sin pappa och Geoff grät när han fick se henne med, det var så fint! Ceremonin gick fort och helt plötsligt var det dags att gå ut igen. När vi kom ut ur kyrkan kramade Geoff om mig länge och tårarna bara fortsatte rinna ner för kinderna. Sedan var det dags för oss i the bridal party(jag är så ledsen att det blir såhär löjlig svengelska men det finns inga bra ord för vissa saker på svenska) att åka till Saint Andrews för att ta bilder. Resan dit gick fort och när vi kom fram visade det sig att staden var otroligt vacker! Jag önskar verkligen att vi hade haft tid att åka dit en dag. Fotograferingen gick bra och jag hoppas verkligen att alla bilder blev bra! Det var människor runtomkring om stannade oss och tog kort på oss, haha! Sedan åkte vi tillbaka till Pittenweem igen, där hade alla gästerna fått lite fika i form av smörgåsar och smörgåstårta(som Malin & jag fick smaka på och vi var otroligt nöjda!). Vi började plocka fram allt som hade bakats och det blev tre bord med kakfat i olika höjder som var istället för bröllopstårta.
Middagen bestod av en buffé av lite allt möjligt, bland annat haggis som är en skots maträtt. Jag smakade och det var faktiskt inte så illa som jag trodde att det skulle vara, ingenting jag skulle beställa någonstans men helt okej ändå. Vi satt vid samma bord som en av Geoffs grannys, granny Frida, och det var väldigt trevligt att få sitta och prata om Skottland tillsammans med henne. :) Efter maten var det dags för tal och även där kom det tårar och det var så mycket kärlek! Sedan var det dags för fika och jag stod och pratade med gänget från Marre, det var väldigt trevligt! :) När alla borden var undanplockade inne i kyrkan och bandet hade kommit på plats för det dags för dans. Madde & Geoff dansade sin första dans tillsammans och det var fantastiskt fint! Madde dansade också vals tillsammans med sin pappa och sedan var det dags för alla att komma upp på dansgolvet. Vi fick dansa skotsk dans och det var fantastiskt roligt! Som tur var fångade jag två skottar som kunde lära mig och som var otroligt snälla när jag inte alls fattade vad jag skulle göra, haha! Klara från Marre hade sett mig och jag hade sett superförvirrad ut, dans har ju aldrig varit min starka sida. ;) När det hade dansats en stund och jag var sjukt varm gick jag ut en stund och pratade lite med människor som inte heller var så mycket för att dansa och vi hade trevliga konversationer. När bandet sedan bestämde sig för att ha ett ABBA-medley sprang vi och hämtade Madde och dansade som om det inte fanns någon morgondag, bandet hade aldrig spelat ABBA för svenskar förut och de sa efteråt att det var en upplevelse i sig. ;)
Madde & Geoff lämnade festen runt 10 och bandet spelade en timme till. Jag var ganska trött och gick upp en stund och när jag kom ner igen hade jag fått ny energi. Vi städade i ordning i köket och jag stod med en mopp och dansade till I kissed a girl samtidigt. Sedan sprang jag in till dansgolvet igen och dansade lite till. Det var ännu mer skotsk dans och den här fattade jag faktiskt ganska fort. Det var riktigt roligt! :D När bandet var klara och gästerna hade börjat lämna ställde vi i ordning allt i kyrkan till söndagens gudstjänst. Jag frågade Geoffs bror Kevin om jag kunde hjälpa till med något och han svarade "no, we're just doing some heavy lifting. It's nothing personal" och jag gick i taket. Av ren envishet stod jag kvar och väntade på att jag det tunga lyften skulle komma så att jag kunde hjälpa till och Daniel gjorde det tydligt för alla andra andra det var jag som skulle lyfta och ingen annan. Det värsta var att det inte ens var särskilt tungt. När allt var klart och jag hade plockat ihop alla grejer kunde vi röra oss hemåt. Jag la mig och försökte hålla mig borta så mycket som möjligt från sociala medier för att undvika att få reda på vem som vunnit Eurovision Song Contest innan jag somnade.

Såhär fin var kyrkan när allt var klart på morgonen. :)

Utsikten över fantastiska Pittenweem. :)

Geoffs bror Gemma. :)

BÄSTA VÄN! ♥

Madde såg ut som en hemmafru från 50-talet med alla papiljotter i håret. ;)

Finaste Madde.♥

Maid of honor aka Malin. :)

Lottie & jag tillsammans med en av the ushers Callum. :)

Best man aka Kevin tyckte att det var kallt. ;)

Mot Saint Andrews. :)

Maddes pappa höll tal. :)

Kevin höll tal och utbringade en skål för brudparet.

Geoffs pappa berättade om när Geoff åkte och hälsade på Madde första gången och tåget var inställt på grund av storm.

Geoff själv hade skrivit ett tal men hade glömt det hemma så han talade från hjärtat istället. :)

Malin höll också tal och tårarna rann.

JUST MARRIED! ♥

Första dansen tillsammans som gifta. :)

Jag fick i uppgift att vakta brudens bukett med mitt liv tills det var dags för henne att kasta den. :)

Brudgummen & jag. :)

Gänget från Marre. :)

SÖNDAG 
Jag vaknade ganska tidigt och satte fort igång datorn för att kolla på Eurovision Song Contest på SVT Play. Efter ett tag kom Madde & Geoff hem så jag gick ner och pratade lite med dem innan alla gick till kyrkan. När jag blev ensam igen åt jag frukost och sedan fortsatte jag titta på Eurovision. Jag vet inte om jag tyckte att det var rätt låt som vann men så brukar det ju vara. Däremot tycker jag att Måns & Petra gjorde ett bra jobb och att Sverige bjöd på en fantastiskt bra show! :) När jag hade sett vem som vunnit sov jag en stund innan det var dags att packa ihop alla grejer som jag hade spridit ut i rummet. Malin & Daniel körde sedan mig, Lottie & Fatima till Edinburgh där vi skulle spendera de kommande två dagarna. Daniel körde ett varv runt staden och visade oss alla ställen som han tyckte att vi skulle se innan vi åkte hem och var väldigt noga med att vi skulle veta vart vi skulle gå. Så otroligt snällt! När vi hade sett allt åkte vi till B&Bt som vi skulle bo på och vi insåg att det var mitt i stan, nära till allt! Vi sa hejdå till dem och checkade sedan in och vi hade tydligen bokat ett jättestort rum. Vi kom in och blev förvånade men glatt överraskade och insåg att vi kunde få sova i varsin säng. :) Vi packade upp, åt lite mellanmål och sedan gick vi ner till Primark som låg 700 meter därifrån för att möta upp de andra tjejerna för att äta lite. Vi gick runt på Primark någon timme innan de andra var hungriga så vi hittade något litet ställe där vi kunde få oss något att äta. Sedan gick vi tillbaka till vårt B&B och sov.

Jag fick den största sängen. ;)

Fler bilder kommer imorgon. :)

// Ottilia :)

För alla som inte kan

Hej på er. :) 

Idag klockan 13.00 gick starten av Wings for life på Stortorget och jag var där för att springa för alla de som inte kan. Jag anmälde mig för en vecka sedan trots att jag har tränat alldeles för dåligt. För er som inte vet vad Wings for life är det ett lopp som går samtidigt på 34 olika ställen i hela världen. Det finns ingen fast mållinje, som i alla andra lopp, utan här startar det en bil 20 minuter efter att starten har gått som kör ikapp alla deltagare och när den har kommit i kapp en under loppets gång har man kommit i mål. Det betyder att man kan springa ganska långt innan målbilen kommer ikapp om man är riktigt snabb. Anmälningsavgiften är 600 kr och hela summan går till forskning för ryggmärgsforskningen, loppet går alltså ut på att man ska springa för alla de som inte kan. Även de som är rullstolsburna är välkomna att delta i loppet och det tycker jag är fantastiskt. Det är sällan man ser den kombon i ett lopp. Heja Wings for life! 

Starten gick som sagt klockan 13.00 svensk tid och jag stod på startlinjen och var ganska nervös. Målet var att komma över Ölandsbron men jag var lite osäker på om det verkligen skulle gå. I början gick det bra och det kändes riktigt bra fram till bron men uppför blev det fruktansvärt jobbigt och det gick riktigt långsamt uppåt. Det var dessutom väldigt varmt och jag som hade hoppats på att det skulle fläkta lite svalt på bron blev besviken. Det fläktade men ganska varmt och utan vatten den långa vägen blev det väldigt jobbigt. När jag hade 700 meter kvar till mitt mål(1 mil) kom målbilen ikapp mig. Jag blev besviken eftersom jag kunde se målet och att jag hade kunnat nå det om jag hade gett lite till. Men jag har aldrig sprungit såhär långt i hela mitt liv så det måste ändå få vara en liten seger. Lillasyster, kusinerna, farbror och farbrors fru stod vid rondellen vid Netto och hejade. Jag kom ju aldrig fram dit men jag gick dit efter att ha fått lite vatten och apelsin vid vätskestationen vid brofästet och de applåderade när jag kom dit och såg lite ledsen ut. Jag fick lite cola och en halv munk innan jag begav mig till bussarna som skulle ta mig tillbaka till Kalmar igen.

Goodiebagen man fick när man hämtade ut nummerlappen. :)

Peppad till 1000 en timme innan start. :D

Bästa Tilda. :D

Innan starten. :)

Utsikt från Ölandsbron. :)

Missnöjd efter att målbilen precis passerat.

Jag kommer sova riktigt gott i natt kan jag lova! :)

// Ottilia :)

Dagen då jag sprang hem från jobbet

Hej på er. :) 

Idag har jag varit på jobbet några timmar och hjälpt till att bygga om. Vi hann inte bli helt klara men det vi hann göra blev bra och när vi blev helt klara kommer det bli riktigt bra. :) När jag var klar på jobbet bytte jag om och sen sprang jag hem. Jag har aldrig kollat hur långt det är till jobbet så jag passade på nu när jag sprang genom att springa vägen som jag brukar cykla hem. Det var ganska exakt 4 km. Det betyder att jag cyklar 8 km om dagen under de varmare månaderna. Tiden jag sprand på var jag ganska bra, det var betydligt snabbare än jag har sprungit de senaste månaderna. :) Lagom till att jag kom hem tittade solen fram, såklart. Jag duschade och åt lite och nu sitter jag i soffan och tittar på Gossip Girl. Jag tror att jag ska sova en stund och sen bara titta på skräp på TVn. Låter som en ganska skön eftermiddag ändå. :)

// Ottilia :)