Det slog mig idag att jag nog inte kan leva på kärlek hela mitt liv, det kanske helt inte kommer funka i framtiden. Kärlek är absolut det bästa som finns, det kan man verkligen inte få nog av. Men kan kanske inte leva på det 24/7 ?
Det är jobbigt när sånna saker slår mig, för när dom tankeställarna "hälsar på" är jag ensam och hinner tänka väldigt mycket, på allt och alla.. Jag kan ju inte säga att jag är på det bästa humöret för tillfället heller, för det är jag verkligen inte, det har jag heller inte varit på hela dagen för den delen.
Det finns ju olika sorters kärlek. Som vänskap, det är en sorts kärlek, kanske också den bästa kärlek som existerar på denna jord. Det är nog också den kärlek som sällan sårar, men när den väl gör det gör det ondare än man någonsin kan tänka sig.
Den kärlek som aldrig sårar eller gör ont är kärleken man får från familjen. I praktiken sviker aldrig familjen och lämnar aldrig ens sida. Men det finns dom familjemedlemmar som också kan svika..
Kärlek som den kärlek man kan få när man är kär är nog den mest fantastiska kärlek man kan känna.
Kärlek är något underbart, det kan jag absolut inte förneka! Och alla människor behöver kärlek, det borde också alla få.
- Men kan man verkligen leva på kärlek, hela livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar