Jag läste lite gamla blogginlägg och jag insåg att jag skrev några rader om mina vänner, men inte om alla så jag tänkte komplettera med några till, kanske inte alla idag, men det kommer senare. :)
Okej, Sigrid. Vart ska jag börja?! För det det första vill jag säga att hon är en av dom få personer som kan göra mig flummig på endast 5 minuter. Dom som annars kan lyckas med det på så kort tid är godistillverkare. x) Men nu var det Sigrid jag ska berätta lite om. ;)
Sigrid tillhör den gladare människoskaran på jorden, kanske den gladaste till och med. ;) Jag har aldrig sett henne som mer än någon som "bara finns där", men typ i mitten på åttan så utvecklades vår vänskap till något så speciellt som buss-vänskap, nej jag skojar inte! Det var så vi lärde känna varandra, det låter ju helt sjukt, men det är sant. ;) Vi pratade varje dag på bussen och dagen då jag sa till henne att jag hade något att berätta och att hon skulle föreställa sig det värsta, gissade hon rätt direkt. Den minen hon hade kommer jag aldrig glömma! x) (Det jag skulle berätta var det värsta för henne och inte för mig vill jag bara tillägga! ;)) Trots att hon inte var ett dugg intresserad av vad jag hade att säga lyssnade hon och gav mig tips även fast hon i själva tyckte att personen i fråga liknar mer en "Torkad oliv" än en människa... x) Och när jag kom och sa att jag kommit över honom och blivit tillsammans med Sebbe kunde hon knappt göra annat än jubla och vara glad för min skull. Och alla gånger vi har klagat på alla dessa läxor, prov, inlämningar och lärare som är helt dumma i huvudet. Bussresorna hem har aldrig varit tråkiga när hon, Disa, Sara & Sebbe varit med. :D Dagens kommentarer har hon också fått flest, faktiskt. ;)
Skulle kunna skriva i timmar och dra upp gamla minnen, men jag tror att det här räcker. :)
Du är bäst, tack för att du finns! :) <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar